OK, det är lika bra att erkänna. Det är ingen idé att försöka förneka något längre. Rollspel innehåller verklighetsbaserad information om vapen, droger och diverse infiltrations- och sabotagemetoder. Rollspelare ägnar sig åt att agera i scenarier som kräver att det dödas, sprängs, stjäls och görs inbrott. Vissa spel innehåller ockulta inslag som kan inspirera till vidare studier. Själv har jag i min ägo diverse skum litteratur, jag är intresserad av vapen, och under mina år som rollspelare har jag dödat hundratals individer; orcher, banditer, utomjordingar, indianer, soldater samt en och annan oskyldig. Som spelledare har jag fått mina spelare att begå inbrott, döda motståndare, utföra ritualer, ljuga, stjäla, begå hor... you name it. Jag har spelat soldater, kvinnor, magiker, nazister, forskare, revolvermän, spioner, byråkrater, alver, riddare, och allt bara för att roa mig själv. Efter mer än 15 år i inte bara en utan flera våldsamma fantasivärldar borde jag vara redo för antingen dårhus eller fängelse. Men det är jag inte. Varför? Just därför att det hela tiden rört sig om fantasivärldar.
Det finns de rollspelskritiker som anser att "det är bara på låtsas"-argumentet är det lamaste försvar man kan komma med. "Lek kan slå över i gränsöverskridande handlingar. Rollspelen kan inspirera till brott," påstås det. Men om det nu vore så att spelen verkligen skulle ha den skadliga effekt som de påstås ha, varför är jag då en dryga 30 år gammal, yrkesarbetande person med ordnade levnadsförhållanden och ett fläckfritt polisregister? Varför har ingen av mina spelkompisar hamnat på sned i samhället? Varför har jag, under alla år i hobbyn, inte stött på mer än någon enstaka person som gett intryck av att behöva ägna sig åt något annat än rollspel? Kan det faktiskt vara så att rollspelare är kapabla att skilja på fantasi och verklighet just därför att de så ofta hoppar in i rollspelsvärldarna, med deras skarpa kontraster mot den vardag som omger oss?
Det finns en tendens att skylla brott på rollspel. "Den dömde spelade rollspel på fritiden. Rollspelen tilldrar sig i fantasin. Fantasi och verklighet kan blandas ihop av barn och ungdomar. Det är rollspelandet som var orsaken till brottet." Men är det så enkelt? Det finns flera exempel på lagöverträdelser begångna av rollspelare. Det är fullt naturligt; rollspelare är en del av samhället. I alla samhällsskikt finns det personer som begår brott mot lagen. Rollspelare är inte unika. Vad man måste göra skillnad på är brott begångna av spelare, brott begångna av spelare som inspirerats av rollspel, brott begångna i samband med spel, samt brott begångna av personer under det att de spelat, eller rentav trott att de varit, sin roll. Det är stor skillnad mellan de olika alternativen. Att rollspelare, precis som alla andra, kan begå brott är självklart. Det finns några fall där brott begåtts i samband med spel, även om det varit osäkert i vilken grad det berott på spelet i sig. Vad som är viktigt att notera är att det inte finns ett enda trovärdigt exempel på brott som varit direkt inspirerade av ett spelscenario, eller något fall där den skyldige blandat ihop fantasi och verklighet. Det är dessa sistnämnda exempel som är viktigast, för det är där kritiken mot spelen brukar vara som mest insinuant. Bara för att rollspelsscenarier innehåller action, våld, aktiviteter i lagens gränstrakter, ockultism, m m, är det inte givet att de också kan leda till gränsöverskridande handlingar i verkliga livet. Man kan likna rollspelens handling med alla de thrillers, deckare, krigsskildringar, science fiction-berättelser och skräckhistorier som utgör favoritgenrerna bland Sveriges konsumenter av böcker och film. Med tanke på vilka oerhörda mängder gräsligheter det upplevs runtom i läsfåtöljer och TV-soffor, borde fler än rollspelarna göra sig påminda i "gränsöverskridnade handlingar".
Det är min övertygelse att rollspelare inte är mer brottsbenägna än någon annan grupp i samhället. Tyvärr innehåller vår hobby en hel del inslag som för en okunnig omgivning verkar direkt vålds- och brottsinspirerande. Att sedan tanke och handling inte är samma sak, när kvällstidningarna slår upp något misstolkat mord från USA och där förövaren ska ha spelat rollspel, det är något som tycks undgå de flesta utomstående. Men finns det då något vi själva kan göra för att förbättra vår image? Utöver självklarheter som att informera om hobbyn och att hålla sig inom lagens råmärken, kan vi kanske själva sålla bort de värsta excesserna i vårt spelande. Kan man undvika en våldsorgie genom att spela smartare, är det ett steg framåt för idén om vad rollspelande bör vara. Komplexa, mindre svart-vita spelvärldar gör att moral blir viktigare än vapenmakt. Att tänka efter före är en förmåga lika värdefull i spelet som i verkligheten. Vad det hela handlar om är att visa hänsyn mot andra och hoppas att man blir bemött på samma sätt. Slå tärningar, inte folk, så blir världen lite bättre.
(Författaren avtjänar ett livstidsstraff för att ha spelat med manipulerade tärningar.)
[ Tillbaka ]