Med en nypa Salt

Rollspelsdebatten är i skrivande stund stendöd - i varje fall den kritiska delen av den. Ett försök att få lite fart på den gjordes i februarinumret av "samtidsmagasinet" Salt, en tidning som gör anspråk på att vara en konservativ debattidskrift, men som mest lyckas med att vara invandrarfientlig, homofob, konservativt kristen, antisionistisk och allmänt vulgär*. I denna tidning har ett årets få debattinlägg om rollspel gjorts i en artikel skriven av den 27-årige studenten Nils Löw. Utöver att han anges ha "mångårig erfarenhet av rollspel" (enligt egen uppgift började han spela 1985), så är en av de få uppgifterna som gått att hitta om honom är att han 1998 stod på valsedeln för Ian Wachtmeisters parti "Det Nya Partiet" för norra Skåne, samt att han studerar historia. Artikeln har den något originella rubriken "Nihilism för 12-åringar", och visar sig ha samma svagheter som annan kritik.

Artikeln börjar ganska lovande. En i allt väsentligt korrekt beskrivning av hur rollspel går till ger en känsla av att författaren kan sitt ämne, men det är inget som man inte skulle kunna hitta i spelföretagens "vad är rollspel?"-broschyrer. Sedan kommer den första tabben. Ett citat:

"Rollspelens historia är höljd i trendriktig mystik, men det finns uppgifter om att sådana spel fanns redan på 50-talet."

Kunde inte Löw skrivit "jag vet inte" istället? Det är tämligen lätt att ta reda på att det första publicerade rollspelet, Dungeons & Dragons, kom i januari 1974. Nåväl, efter denna lilla malör så fortsätter Löw med att beskriva den svenska rollspelsproduktionen under 1980-talet. Sedan kommer han in på det hemska 90-talet, då Kult, Vampire och andra mörka rollspel kom. I samband med detta kommer tabbe #2:

(…) "har man som jag spelat rollspel sedan 1985 är man antik i kretsar där medianåldern är 11-12 år" (…)

Vilka kretsar? Rollspelsföreningar? Medelåldern inom hobbyn ligger snarare i regionen 16 år, även om aktuella siffror är svåra att hitta. Löw ställer sig skeptisk till de mörka skräckrollspelen, vilket är något jag kan hålla med honom om - jag har själv svårt för dem. En beskrivning av det sedan flera år nedlagda rollspelet Kult följer gängse ramar, men är i stort sett neutral. Han fortsätter sedan med att nämna likaledes nedlagda Drakar och Demoner Chronopia. Man får intrycket av att han inte hållt sig à jour med hobbyn sedan 1995 eller så. Som ett bevis på detta intryck nämner sedan Löw skräckrollspelet Rapture: the Second Coming, publicerat på den tid som alla tuffa spel skulle ha namn med (något): (följt av "the" något annat som slutar på "-ing"). Omslaget till spelet samt några taffliga illustrationer från detsamma visar hur läbbigt det är. Spelet publicerades av Quintessential Mercy Studios 1995, kompletterades med en spelledarskärm och någon modul, för att efter att ha upprört några kristna fundamentalister och fått usla recensioner hamna på hobbyns sophög. Det sålde säkert i ett halvdussin exemplar här i Sverige; innan artikeln i Salt hade jag inte ens hört talas om spelet.

Löw tar Rapture som exempel på rollspelens avarter; som exempel är det synnerligen lamt, då det som sagt kom och försvann utan att göra något bestående intryck. Detta hindrar inte Löw från att ta spelets nihilistiska världssyn som exempel på vad som är fel med rollspelshobbyn, med spel där det kvittar om man är god eller ond. Här kommer Löw med en lustig kullerbytta:

"Satanismen och liknande irrläror har brett ut sig sedan den katastrofala moralrevolutionen under 60-talet och hittar nya fora för att få ut sitt budskap till en ung västerländsk publik med allt sämre bildning, särskilt teologisk och etisk sådan."

Detta resonemang, som antyder att de mörka rollspelen har sin grund i ett allmänt vänsterinspirerat moraliskt och religiöst förfall, blir pikant när det kontrasteras mot Didi Örnstedts påståenden om att rollspelen är en del av en "högeranarkistisk" konspiration, med fascistisk och religiös anstrykning. Höger? Vänster? Vem vet? Ett är säkert: Rapture: the Second Coming spelas knappast av moraliskt uppluckrade 12-åringar, frågan är om det spelas av någon överhuvudtaget… Löw avslutar sin artikel med att efterlysa "en seriös diskussion om rollspelens innehåll och utformning och vilka de riktar sig till", något man kan hålla med om. Den sista meningen lyder: "Rollspel, likt andra former av kommunikation, förmedlar värderingar, och dessa bör diskuteras." Här kan man ställa sig frågan vad Löw vill se istället. Är det kristen etik och moral förmedlad från katedern till lydiga elever? Jag är ju som sagt själv kritisk till spel som Kult och Vampire, men jag har känslan av att verkligheten (eller ska det vara fantasin?) har sprungit ifrån Löw. Trenden med mörka rollspel har försvagats, och den fan han försöker måla på väggen har ersatts av andra, mindre hotfulla figurer.

Fotnot:

Jag påstår inte att Löw delar tidningens politiska syn, så som den kommit att utvecklas i senare nummer. Åtskilliga artiklar i de första numren var skrivna innan författarna såg varthän det barkade.

[ Tillbaka ]